Vad gör man om en av ens allra bästa kompisar plötsligt har förändrats helt? Hon tror att hon är bäst, kommer att lyckas bäst, kommer att bli ihågkommen mest. Orkar man verkligen fortsätta den vänskapen? Jag tror faktiskt inte att jag gör det.

Jag vet att ni där ute kommer att säga att hon beter sig så på grund av dåligt självförtroende och blablabla. Men jag har faktiskt inte tid med sådana människor, själupptagna människor tar bara upp ens tid. För visst är det jobbigt att alltid klämma fram ett leende när dom säger något otroligt dumt. som egentligen får dig att undra vad hon är för en person. Och visst vill man egentligen bara skrika att hon är den mest självupptagna person som finns! Så känner iaf jag, och det är synd. För på senare år har den här personen blivit som en syster för mig, och betyder egentligen väldigt mycket. Men jag antar att det är dem som står en närmast man älskar att hata.